Min mamma, som passerat 90, är frisk och kry. Hon äter också varje dag rivna morötter.
På så sätt är hon ett ideal för de som vill se till att svenska folket ger tusan i alla slags onyttigheter som sprit, cigg och snus. Helt enkelt en förebild.
Brukar fundera på detta när jag undersöker min omgivnings levnadsbanor.
Ty sedan jag blev ordförande för Snuskommissionen har jag på allvar börjat undersöka min omgivning ur hälso- och snusperspektiv. För att utmana mina fördomar och kanske lära mig lite hur folk resonerar.
Ungefär så här ser det ut, ur anekdotiskt perspektiv:
De flesta äldre som snusar har tidigare rökt. Bland de yngre verkar de flesta ha gått direkt till snus.
De äldre säger att de egentligen nog skulle vilja sluta med snuset också, men … det behövs den där kicken, eller bara vardagsbeteendet.
Det är också därför som några använder snus som inte är snus. Det behövs något under läppen, och det funkar hyggligt trots att det inte är någon tobak/nikotin.
Jag antar att detta är något som psykologer kan förklara. Det är samma mekanism som gör att jag köper böcker som jag antagligen inte kommer att läsa. Men bara att ha boken i handen räcker långt.
Bland de yngre, som alltså sällan rökt innan, så säger de flesta att de inte skulle ha rökt om inte snuset funnits. Inte heller att de kommer att börja röka om snuset skulle försvinna.
På anekdotisk nivå har jag inte hittat det vi vet från opinionsundersökningar, nämligen att en tredjedel av yngre snusare hävdar att de skulle börja röka om de inte kunde snusa. Kanske skulle de börja med e-cigaretter istället.
Och om cigaretter åter blir “inne”, hur kommer då de snusbefriade att agera?
Men däremot har jag ännu inte träffat på någon som säger att de skulle börja äta morötter istället för att snusa. Det är den bistra verklighet jag tror vi får ta spjärn emot när vi diskuterar folkets ovanor.
Stig-Björn Ljunggren, ordförande Snuskommissionen, fil dr statsvetenskap och politisk chefredaktör Sydöstran