Förra veckan var jag på ett stort seminarium anordnat av ett större företag i tobaksbranschen, en tillställning som gick av stapeln i Tjockhult …
Jag deltog i en panel som diskuterade “Boosting EU Competitiveness Through Smoke-Free Innovation”.
Så mycket begrep jag att den här industrin är en betydande tillgång för EU och ekonomin, skatteinkomster och sysselsättning etcetera.
Det var någon som efteråt hävdade att det tycks finnas en viss korrelation mellan en mer positiv inställning till nya produkter och att det finns lokal produktion. Hade det vita snuset varit en innovation från någon av de andra stora länderna i EU så hade antagligen inställningen i Sverige varit en annan. Men det är en smula spekulativt.
Jag blev också påmind om det fantastiska i att några länder faktiskt förbjuder det vita snuset, men samtidigt ser marijuana som fullt legitimt. Trots att en joint innehåller tobak.
Att vi svenskar tycker det verkar knas att tillåta den ena men förbjuda det andra beror sannolikt på vår “kultur”. Även om folk ”röker på” också i Sverige – samt använder ett antal andra preparat som håller i gång de kriminella nätverken – så faller förslag om att legalisera dött till marken. När många länder nu börjar öppna upp för lättare former av narkotika gör de detta därför att beteendet känns etablerat.
Snus, vitt eller brunt, ses som nytt och invasivt, ytterligare en skadlig produkt som bör stoppas. Att det så kallat invasiva här breder ut sig på bekostnad av något mer hälsoskadligt ingår inte i ekvationen.
Sen vill jag också rapportera att vi i Snuskommissionen lämnat ett förslag till regeringen om att de bör ge Folkhälsomyndigheten (FHM) i uppdrag att reda ut sakförhållandena i frågan om snuset och den minskade rökningen.
Detta med anledning av bråket om huruvida snuset är en förklaring till den minskade rökningen i Sverige eller inte.
Vårt brev riktades till sjukvårdsminister Elisabet Lann, där vi konstaterade att Folkhälsomyndigheten ger motstridiga besked om sambandet mellan snus och Sveriges låga rökningstal.
Samtidigt som myndigheten hävdar att det saknas evidens för att snuset bidragit till utvecklingen, säger generaldirektören att det finns ”bra evidens” för att svensk policy ligger bakom framgången.
Vi menar att detta behöver klarläggas. Sverige använder i stort sett samma tobaksåtgärder som övriga EU-länder, medan det traditionella snuset är den tydligaste faktor som skiljer oss från resten av Europa.
Det skulle också kunna förklara varför svenska män har betydligt lägre dödlighet i tobaksrelaterade sjukdomar än kvinnor och män i andra EU-länder.
Mot denna bakgrund bör regeringen ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att sammanställa forskningsläget kring snus, nikotin och rökavvänjning. Även statsfinansierade organisationen CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) är numera inne på denna linje.
Frågan är särskilt viktig inför kommande EU-diskussioner om reglering eller förbud mot vitt snus.
Tala om hur det ligger till!
Stig-Björn Ljunggren, ordförande Snuskommissionen, fil dr statsvetenskap