Marja Lisa Byhamre heter en forskare vid Umeå universitet som engagerat sig i snusfrågan. I sin avhandling ”Fint som snus? – Snusning, mortalitet och vad som finns däremellan” kom hon fram till att snusare löper 28 procent högre risk att dö i förtid jämfört med dem som inte snusar.
Avhandlingen skapade rubriker. Kanske var det exaktheten i slutsatsen. Inte 27 procent, inte 29 procent. Här har vi någon som vet vad hon talar om. Att hon dessutom hävdade att siffran gällde för nästan alla dödsorsaker gjorde inte studien mindre intressant.
Även om hon tillstod att hon inte visste varför fler snusare dör av olyckor eller varför fler snusare tar sitt liv. Inte så att hon ifrågasatte orsakssambandet. Hon visste bara inte riktigt varför. Forskaren försökte med något om att nikotin förändrar signalsubstanser och strukturer i hjärnan som kan leda till psykisk sjukdom som då, får man förmoda, skulle leda till ökad riskbenägenhet och ökad risk för depressiva tillstånd. Främst ville hon dock poängtera att snus ökade risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar.
Nu har hon kommit med en ny snusrapport: Association between snus use and lipid status in Swedish men”. Lipider är fetter som inte är lösliga i vatten och som därför kan orsaka hjärt- och kärlsjukdomar. Mest omtalat är det farliga kolesterolet (icke HDL-kolesterol). Det är en studie hon inte verkar lika angelägen att få medial spridning kring.
Hon och hennes medförfattare kommer fram till att snus inte ger högre värden på det farliga kolesterolet, detta oavsett kontrollgrupp. Det finns inga indikationer på att en ökad snusförbrukning skulle leda till en sämre blodfettstatus eller att blodfetthalterna förbättrades för dem som slutade snusa.
28 procents ökad risk att dö i förtid till noll procents påverkan. Vad säger forskaren då? Det verkar som att jag hade fel? Nejdå: ”Mer forskning behövs”.