Är det regeringen eller WHO som styr Folkhälsomyndigheten? Svepande resonemang om snusets farlighet baserat på skadeeffekter som ”inte kan uteslutas” äger samma pregnans som om det skulle handla om kaffe, kantareller eller krusbär. Myndigheten vill inte ändra sig, skriver företrädare för Snuskommissionen i Dagens industri 7 april.
Det är inte vanligt att myndigheter medvetet driver en linje som motverkar den regering de är satta att tjäna. Men på folkhälsopolitikens område har detta i dag blivit verklighet. Så kan vi inte ha det. Folkhälsomyndighetens generaldirektör måste naturligtvis bytas ut om hon inte förmår verka inom ramen för vår demokratis grundprinciper. Därmed inte sagt att skulden här primärt ligger hos myndigheten. Det är trots allt regeringen som tillåter att detta myndighetsmyteri får passera och fortgå.
Först ignorerar Folkhälsomyndigheten, tillsammans med Socialstyrelsen och SBU, det regeringsuppdrag de fått att redovisa de relativa hälsoriskerna med olika tobaksprodukter. Istället lyckas myndigheterna med konststycket att misstolka den egna utredningen och i sina slutsatser hävda ett samband mellan snus och olika sjukdomar som de själva tidigare i texten betonat att det inte finns några belägg för. Den i direktiven begärda jämförelsen uteblev dessutom helt.
KI-professorn Anders Ekbom som tittat på utredningen konstaterar torrt att denna ”brist på jämförelser och tendensen till övertolkning vad gäller snusets skadeverkningar gör att man kan ifrågasätta om de tre myndigheterna har uppfyllt sitt uppdrag”.
Kanske ska detta ändå mer ses som flagranta misstag än som utstuderat myteri. Så verkar i alla fall regeringen tolka det hela. Den lämnar utredningen utan åtgärd och går i stället vidare med ett förslag baserat på de relativa hälsorisker som myndigheterna struntade i att utreda. Regeringen föreslår att skatten på snus sänks med motsvarande tre kronor per dosa samtidigt som den höjs på cigaretter med fyra kronor per paket. Allt motiverat av folkhälsopolitiska skäl.
Men myndigheterna fortsätter på sin inslagna, mot regeringen oppositionella, väg. I sitt remissvar hänvisar Folkhälsomyndigheten till WHO:s ramkonvention som innebär att all tobak ska behandlas lika: Öka priset på tobaksvaror så minskar konsumtionen. Om man röker eller snusar spelar ingen roll. Socialstyrelsen använder samma argumentation; lägre skatt på snus ökar konsumtionen och därmed ohälsan. Detta oaktat att Sverige väljer bort de dödliga cigaretterna till förmån för snuset som du kan leva med.
Att regeringen övergett denna folkhälsopolitiska återvändsgränd för att istället anamma skademinimeringsprincipen bryr sig myndigheterna inte om. Regeringens syn har manifesterats i socialminister Jakob Forssmeds och utrikeshandelsminister Johan Forssells likalydande svar i frågestunder i riksdagen nyligen: ”Regeringen vill i detta sammanhang också framhålla att i förhållande till snus utgör cigaretter och röktobak en relativt större hälsofara. Detta synsätt avspeglas i beskattningen av dessa produkter i Sverige, en diversifiering som regeringen har förstärkt ytterligare”.
Regeringen ser uppenbarligen en folkhälsopolitisk fördel i att folk väljer snus framför cigaretterna. Det har gjort Sverige till det land inom EU med lägst tobaksrelaterad dödlighet trots att vi brukar tobak och nikotinprodukter ungefär som snittet inom unionen. Vi har lägst andel cigarettrökare i världen. Snart är vi som första land under 5 procent, vilket anses vara gränsen för att kunna kalla sig rökfritt. Och det är bara denna omständighet, att vi länge har haft ett alternativ till cigaretterna i form av snuset, som skiljer ut oss från våra EU-kolleger. Allt tal om olika informationskampanjers effekt faller på att det i sådana fall borde slagit igenom också i alla andra länder som haft motsvarande kampanjer. Så har inte skett. Det krävs alternativ.
Detta har regeringen förstått. Därför har WHO:s rekommendationer övergivits. Nu är frågan: Är det regeringen eller WHO som styr Folkhälsomyndigheten. Det faktum att myndigheten fortfarande för samma svepande resonemang om snusets farlighet baserat på skadeeffekter som ”inte kan uteslutas” och som äger samma pregnans som om det skulle handla om kaffe, kantareller eller krusbär talar för att myndigheten inte vill ändra sig. Det explicita avståndstagandet från att rekommendera snus som ett bättre alternativ till cigaretterna ger samma besked. Myteriet är fullbordat.
Men det är regeringen som låter detta ske. Se bara på regleringsbrevet till Folkhälsomyndigheten. Det är långt, det är detaljerat, det är tydligt. Men det saknar helt skrivningar om folkhälsoaspekterna av tobakskonsumtionen. För att regeringens politik ska verkställas måste den se till att så sker. Gamla ideologiskt drivna myndigheter ändrar sig inte så lätt. Det visar exempelvis det faktum att Socialstyrelsen fortsatte att klassa homosexualitet som en sjukdom ända fram till 1979, hela 35 år efter avkriminaliseringen.
Så regeringen måste för den egna trovärdighetens skull skriva in sin nya tobakspolitiska linje i ett tillägg till regleringsbrevet. Om generaldirektören fortfarande vägrar att anpassa sig finns det säkert andra därute som kan ta över uppgifterna.
Anders Milton, ordförande Snuskommissionen, tidigare vd och ordförande Läkarförbundet
Kinna Bellander, ledamot Snuskommissionen, tidigare bland annat verksam på MTG AB och TV4
Karl Fagerström, ledamot Snuskommissionen, docent, forskare kring tobak och nikotin
Göran Johnsson, ledamot Snuskommissionen, tidigare ordförande IF Metall