Sänkningen av snusskatten visar att regeringen inte ser cigaretter och snus som lika farliga. Detta är ett unikt skifte. Nu måste Folkhälsomyndigheten sluta stöda organisationer som motarbetar snus, skriver företrädare för Snuskommissionen i Expressen 7/9.
Regeringens förslag att sänka skatten på snus är världsunikt. Aldrig tidigare har en tobaksprodukt fått lägre skatt av folkhälsoskäl. Det enda liknande exemplet kommer från Norge, men där var justeringen mer en skatteteknisk effekt. Snuskommissionen kunde under ett seminarium i Berlin på onsdagen konstatera att detta även internationellt väcker intresse och nyfikenhet. Varför röner då en för skattepolitiken i stort så marginell händelse sådan uppmärksamhet?
Det handlar om att ett svenskt tabu inom folkhälsopolitiken brutits. Allt sedan tobaksindustrin på 1970-talet – mot bättre vetande – började relativisera diskussionen om cigaretternas farlighet har politiken vägrat att differentiera olika tobaksprodukters farlighet. Det skapades ett de facto-tankeförbud kring tobak och folkhälsa. All tobak skulle behandlas lika. Oavsett folkhälsoeffekt. Resultatet av detta blev ett snusförbud inom EU som kostat hundratusentals liv varje år för rökare som inte erbjöds något alternativ. Det har kostat tusentals liv varje år i Sverige för rökare som inte informerades om att snuset utgjorde ett alternativ. Ingen hälsoprodukt, men något du kan leva med i stället för att dö av din rökning.
Nu kommer vändningen. Ungefär tre kronors sänkning av priset på en dosa snus och fyra kronors ökning av priset på ett paket cigaretter, enligt departementets beräkningar. Få saker, om någon, i regeringens budget kommer att ha större positiv effekt på folkhälsan.
Som jämförelse kan nämnas trafikdöden. 227 människor fick sätta livet till i trafikrelaterade olyckor under 2022. Med rätta satsas därför mångmiljardbelopp på att öka trafiksäkerheten.
Här kommer i stället ett förslag som är skatteneutralt. Det kostar inte staten någonting. Men det kommer att rädda betydligt fler liv än de trafikpolitiska åtgärderna. En viktig förutsättning för att kunna skörda folkhälsoeffekterna av förslaget är dock att regeringens myndigheter direkt lägger om sitt arbete och slutar motarbeta skademinimeringsprincipen.
Nu måste rökare som vill sluta få Folkhälsomyndighetens välsignelse att om så önskas använda sig av snuset för att bli rökfria. Regeringen kan ge de ekonomiska incitamenten.
Särskilt viktigt är detta då vi nu har en ny stor undersökning från forskare på Folkhälsoinstitutet i Norge som fastslår att det bästa hjälpmedlet för att sluta röka är snus. Det har mycket bättre effekt än olika medicinska hjälpmedel, eller för den delen andra nikotinprodukter som e-cigaretterna.
Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell behöver svara på frågan om hon är på regeringen sida eller om hon tänker fortsätta föra en egen politik i frågan. Och regeringen bör agera utifrån svaret.
Samtidigt bör Folkhälsomyndigheten svara på om den tänker fortsätta att skattefinansiera organisationer som uttryckligen motverkar denna folkhälsopolitik. Det handlar om grupperingar som formerat sig mot skademinimeringsprincipen, exempelvis Tobaksfakta och Non smoking generation.
De medel som kan frigöras där kan med fördel användas för att sprida information till medborgarna om de relativa hälsoriskerna med konsumtion av nikotin- och tobaksprodukter och hur de bör navigera därvidlag för att begränsa hälsoriskerna. Myndigheten bör förklara att skademinimeringsprincipen är överlägsen då tanken om ett samhälle fritt från all konsumtion av hälsopåverkande och onyttiga produkter är verklighetsfrånvänd och inte ens utopisk.
Anders Milton
ordförande, Snuskommissionen, tidigare vd och ordförande för Läkarförbundet
Kinna Bellander
ledamot, Snuskommissionen, tidigare bland annat verksam på MTG AB och TV4
Karl Fagerström
ledamot, Snuskommissionen, docent och forskare kring tobak och nikotin
Göran Johnsson
ledamot, Snuskommissionen, tidigare ordförande för IF Metall