Vi i Snuskommissionen blev förra veckan utsedda till “Årets Förvillare” av organisationen Vetenskap och Folkbildning.
Det är förstås i grunden bra att på detta sätt få möjligheten att på allvar diskutera snusfrågan och hur vi ska se på skademinimering. Men synd att prisutdelarna samtidigt gjorde sig till lämpliga mottagare av ett annat pris som borde inrättas: Årets Halmgubbe.
Deras utgångspunkt är att vi i Snuskommissionen gjort oss skyldiga till “upprepade vilseledande påståenden om nikotin”.
De målar upp en bild av att vi skulle framställa nikotin som något ofarligt. Vilket givetvis är helt felaktigt.
Vi har exempelvis hävdat:
– Det vita snusets nikotinhalter måste regleras
– Tobaksbranschen har här ett eget ansvar
– Det finns inget egenvärde i att en massa ungdomar börjar med det vita snuset. Endast i relation till rökningen har det ett folkhälsovärde.
Således så hänger Vetenskap och Folkbildning upp sin argumentation på att vi ignorerar att nikotin är beroendeframkallande, vilket vi inte gör.
Vi tycker inte heller att det inte är problemfritt med annonsering till unga, obegränsat med smaker och oreglerade nikotingränser. Branschen själv bör vara mer restriktiv.
Vi har också sagt att debatten om snuset och folkhälsan lätt leder fram till en polarisering där två alternativ ställs mot varandra: Antingen ska snuset stoppas eller så ska det inte regleras alls. Båda positionerna är ohållbara. Vi tycker debattörer ska uppträda sansat.
Det är förstås lätt att efter en sådan här ignorant förolämpning sura till och vilja slå tillbaka ännu hårdare och gripa tag i deras produktion av halmgubbar. Men det vore oklokt. Vi vill hellre ta den här chansen att diskutera sakfrågan och komma upp ur skyttegravarna.
Exempelvis, hur ska vi se på skademinimering? Hur ska vi hantera att folk gör sådant som de inte borde göra, typ röka, dricka, knarka och snusa? Eller för att nämna den mer lågoktaniga demon som jag själv främst brottas med: Sockret. Om folk inte nöjer sig med morötter, hur bör vi då hantera deras jakt på stimulanser?
Därför ska vi försöka få till stånd något slags sansat samtal om detta med berörda parter. Vi hoppas återkomma!
Stig-Björn Ljunggren, ordförande Snuskommissionen, fil dr och politisk chefredaktör Sydöstran