Publicerat i Upsala Nya Tidning 12 november 2026.
Folkhälsomyndigheten missbrukar sin roll som expertmyndighet när den kampanjar mot snus, skriver Stig-Björn Ljunggren med flera.
Folkhälsomyndigheten har kommit att bli landets mest effektiva lobbyistorganisation mot det svenska snuset. Till synes mer framgångsrik i spridningen av sitt budskap än de för ändamålet av myndigheten finansierade åsiktsmaskinerna Tobaksfakta och Non smoking generation.
Samtidigt verkar myndigheten helt ointresserad av folkhälsoaspekter kopplade till rökningen. Bara under detta år har vi genom en mediesammanställning funnit 62 redaktionella publiceringar som återger Folkhälsomyndighetens uttalanden eller bedömningar om snuset. Motsvarande siffra för rökningen – som inte var kopplat till snuset – är 2 publiceringar, varav den ena handlade om myndighetens förhållningssätt till utformningen av rökrum.
Samtliga publiceringar kring snuset har varit av hälsolarmskaraktär, alternativt varnat för att använda snus som rökavvänjningsprodukt. Ingen gång har någon nyansering i resonemanget kunnat skönjas. Ingen gång har skademinimeringsperspektivet fått något syre.
Detta är anmärkningsvärt därför att Folkhälsomyndigheten vid alla dessa tillfällen argumenterat mot den regeringen den lyder under. När myndighetens utredare i SVT säger att snusare löper ökad risk att börja röka så är det en direkt markering mot den regering som byggt sin politik på skatteincitament för att få människor att gå från rökning till snus.
Märkligt är uttalandet också i och med att rökningen går ner samtidigt som snuskonsumtionen stiger markant till följd av efterfrågan på det vita snuset. Varför går inte också rökningen upp om sambandet stämmer?
Och när en avdelningschef frankt hävdar att ”det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller nu det vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg” så är det inte en sakkunnig expert som yttrar sig utan en opinionsbildare som vill driva regeringen och politiken i en viss riktning. I denna kamp har Folkhälsomyndigheten varit framgångsrik. Kampanjen mot det vita snuset har burit frukt. Politiken har trots goda argument inte lyckats stå emot.
Nu kan Folkhälsomyndigheten försöka förminska sin egen opinionsbildande roll genom att poängtera att alla dessa medieträffar inte rör nya utspel, där ingår också referat av tidigare mediekommentarer. Men det förtar inte bilden av myndigheten som en mycket viktig opinionsbildande kraft för en hållning som är starkt ifrågasatt: att alla tobaksprodukter ska behandlas lika. Att du kan leva med ditt snus men dör av dina cigaretter vill uppenbarligen inte Folkhälsomyndigheten att vi ska känna till.
Störst inverkan har Folkhälsomyndigheten på de grupper i samhället som inte har möjlighet eller incitament att följa den offentliga diskussion där myndigheten får mothugg. Det handlar om vissa segment av lågutbildade och invandrare. Som av en händelse de två grupper där det röks mest.
Anledningen till att Folkhälsomyndigheten refereras så flitigt är att myndigheten har status av expertmyndighet men framtoning som en dogmatisk samhällsdebattör. Det är en farlig kombination av närhet till spalterna och avstånd från verkligheten.
På sätt och vis har Folkhälsomyndigheten blivit vår nya tobaksindustri. Falsarier sprids brett i samhället. För tobaksindustrin gällde detta cigaretterna, för myndigheten handlar det om snuset. Där finns i båda fallen ett drag av verklighetsfrånvänd dogmatism. För tobaksindustrin handlade det om att tjäna pengar. För Folkhälsomyndigheten är drivkrafterna andra: kanske främst att försvara en sedan årtionden fastslagen ståndpunkt. Med andra ord: Förhastade slutsatser huggna i sten.
Skriven av
Stig-Björn Ljunggren, ordförande Snuskommissionen, statsvetare och publicist
Kinna Bellander, ledamot i Snuskommissionen, tidigare bland annat verksam i MTG AB och TV4
Karl Fagerström, ledamot i Snuskommissionen, docent och forskare kring tobak och nikotin
Göran Johnsson, ledamot i Snuskommissionen, tidigare bland annat ordförande i IF Metall