I regeringens budgetproposition föreslås det att skatten på tobak höjs med 3 procentenheter utöver KPI från och med den 1 januari 2023. Det är ur ett folkhälsoperspektiv rimligt att produkter med negativa hälsoeffekter beskattas hårdare. Syftet ska vara att styra konsumtionen i riktning mot mindre skadliga varor.
Därför är det anmärkningsvärt hur denna tobaksskatt utformas. I budgetpropositionen görs nämligen ingen skillnad mellan snus och cigaretter. Både produkterna får en ökad skattebelastning på tre procent. Detta trots de mycket stora skillnader som finns i hälsopåverkan. Du dör av din rökning men kan leva med ditt snus.
Det är uppenbart att tobakspolitiken inte drivs av folkhälsoambitioner utan av statsfinansiella överväganden. Antalet rökare är helt enkelt för få för att en ökning av skatten där ska inbringa några märkbara intäkter till staten.
Den i dag (16/11) publicerade Folkhälsenkäten, från FHM, visar tydligt att rökningen ligger på låga nivåer och är på väg ned, dock med besvärande undantag i vissa grupper. Snuskonsumtionen i olika grupper mer än antyder vad denna minskade rökning beror på.
Regeringen måste tydliggöra vilka motiven är bakom utformningen av tobaksskattehöjningen.