Upp och ner i samhällspyramiden
När jag var barn var det gubbar som snusade. Och oftast folk som hade fysiskt ansträngande arbeten. Working Class, således.
Att någon pennfäktare på kontor skulle snusa, eller lärare, har jag inget minne av.
Röka gick för sig i alla samhällsklasser, men snus, nja …
Det var till och med så att ett tag på 1900-talet ansågs det mer civiliserat att röka än att snusa. Det var lite underklassigt och primitivt med en prilla under läppen. Men en lungtorped, det var helt ok. I synnerhet om du hade kavaj på väg till jobbet.
Men snus, nej, det var som sagt gubbar, eller möjligtvis en raggare, med bakåtkammat hår och en kvarting i bakfickan …
Fast från början var snuset en överklassgrej. När tobaken kom till Europa var det främst i medicinska syften som den användes.
Anekdoten säger att en medicinman i något kungahus (Frankrike?) lyckades bota drottningens migrän med luktsnus. Därmed blev snuset en succé. Nu ville alla i överklassen dra in snus i näsan, gärna nysa högljutt som markör för sina fina vanor, och dessutom ha pulvret i fina ädla dosor.
På så sätt spred sig vanan ner i samhällspyramiden. Överklassen härmade kungahuset, folket härmade överklassen.
Här i Sverige blev snuset dock något som lades under läppen. Och landade, som sagt, som en markör för “arbetarklass” och signalerade “jag är en riktig karl”. Det skulle synas att du hade en lagt in en prilla, det var inte något som det smusslades med.
Idag har det svängt. Nån med en riktig “mullbänk” ses inte så ofta. Så sällan att det kanske ska förklaras att en “mullbänk” är en rejäl snusprilla av lössnus, gärna så väl tilltagen att snuset kan skönjas under den buktiga överläppen.
(För övrigt var det först på äldre dar jag förstod att mullbänken från början var en metod att isolera hus med torv och jord mot väggens nedre del, med syfte att behålla värmen bättre, men med konsekvens att husen kunde bli rötangripna och “sjuka”, varför vanan upphörde. Någon av snusets svurna fiender kan säkert göra någon intressant reflektion på den kopplingen …)
Vita mullbänkar vet jag dock inte om de förekommer. Den diskreta portionssnusen märks knappt och termen “mullbänk” är ersatt med “hamsterblöja”. Men effekten, kicken, är densamma. Liksom betydelsen av snuset som en personlighetssignal.
Stig-Björn Ljunggren, ordförande i Snuskommissionen, fil dr och politisk chefredaktör Sydöstran