Den stora stjärnan Gösta “Snoddas” Nordgren lär ha fått sitt smeknamn av att hans pappa – som var fiskhandlare – också sålde kondomer. Han kallades för “Gummi-Kalle” och sonen kom därför att kallas för ”Gummisnodden”, vilket med tiden förkortades till “Snoddas”.
Men Gösta själv lär ha hävdat att det kom av hans förmåga att “sno” bollen av andra när det spelades bandy … det där med kondomerna var kanske inte så smickrande på den tiden när det fortfarande var lite skämmigt med den typen av produkter.
Kanske kan Snoddas därför vara ett slags symbol för skademinimeringsprincipen? För oss i vår tid är det lite svårt att förstå hur det kunde vara ett problem med att sälja kondomer. Idag säljs dessa överallt, liksom andra produkter i samma härad, diverse vuxenleksaker och preparat mot erektil dysfunktion är allmängods.
Men just kondomer sågs länge som ett moraliskt hot som bekämpades, både av moralens väktare och staten. Kondomerna var något som underlättade otrohet och sexuell utlevnad. Att det motverkade spridande av könssjukdomar och kunde förhindra oönskade graviditeter spelade ingen roll. Det var något som stimulerade skörlevnad och lockade människor från den rätta vägen.
Kondomen var ett hjälpmedel för just det slags sexualliv som samhällets väktare ville motverka. Exempelvis stiftade riksdagen “preventivlagen”, ibland kallad för “Lex Hinke”, efter Hinke Bergegren, som skamlöst propagerade för preventivmedel under parollen ”Kärlek utan barn”. Lagen skulle motverka offentlig information och propaganda för preventivmedel, eftersom det uppmuntrade sex utanför äktenskapet och dessutom bidrog till sjunkande födelsetal.
Detta sågs inte bara som radikalernas försök att undergräva det existerande samhället. Inte minst ansågs det som framdrivet av kommersiella intressen i samband med danskvällar och liknande tillställningar där människor frestades att leva osunda liv.
Den stora debatten om “dansbaneeländet” är ett bra exempel på hur den tidens moralens väktare ägnade sig åt att bekämpa en skadlig livsstil. Och hur de kom att grundligt nedkämpas av att folk kräver att få vara fria att forma sin livsstil.
Kondomens historia är därför ett bra exempel på hur samhällets värderingar förändras – och på hur politiken ibland försöker reglera människors beteende genom att begränsa tillgången till vissa produkter. Men moralens väktare förlorade.
Det visade sig att människor, trots starka motkrafter, hellre levde ut sina lustar än ägnade sig åt avhållsamhet. Den politiska linjen förändrades från att bekämpa folks frihet till att istället ge vägledning. Vi fick sexualundervisning i skolorna, ett rikligt utbud av diverse produkter som uppmuntrar det moralens väktare en gång sågs som sedeslöshet. Vi har fått en “pornofiering” av tillvaron som idag möter föga motstånd. Inte minst har vi fått andra sorters preventivmedel som underlättar människors utlevande vanor.
Slutsatsen är att vi som tycker att snuset funkar som ett bra motmedel mot rökning, förutom att det också är en produkt som folk i frihetens namn bör få använda, har en lång historisk tradition att verka inom. Där Snoddas kan vara ett bra exempel på vilka krafter vi har att kämpa mot.
Skillnaden mellan kondomer och snus är att kondomen med tiden blivit en produkt för att minska vissa hälsorisker medan snuset i förhållande till rökningen ännu väntar på det erkännandet.
Stig-Björn Ljunggren, fil dr och ordförande i Snuskommissionen