”Nikotin är lika beroendeframkallande som kokain och heroin”. Detta står att läsa i en ny rapport från Visir – Vi som inte röker. Formuleringen är avslöjande. Om man inte anammar skademinimeringsprincipen så kan man hamna hur snett som helst. Snus och vitt snus innehåller nikotin och är därför att jämställa med andra produkter som är beroendeframkallande. Som cigaretter, kokain eller heroin. Här får vi inte heller glömma koffeinet.
För den som bortser från hälsoriskernas storlek är frågan om vad man blir beroende av alltid underordnad. Allt är lika illa. Vår statsminister som berättat att han dricker åtta koppar kaffe om dagen torde ligga illa till. Resonemanget i Visir-rapporten tydliggör, trots hårda ansträngningar i motsatt riktning, att skademinimeringsprincipen är det enda rimliga förhållningssättet när det gäller tobaks- och/eller nikotinkonsumtion. Kan du få någon att övergå från cigaretten till snuset, så gör det. Du dör av ditt rökande men kan leva med snuset.
Detta betyder inte att Snuskommissionen ställer sig oförstående inför Visirs krav på regelskärpningar avseende nikotinhalt. Sådana tankar finns på flera håll. Tyska myndigheten Bundesinstitut für Risikobewertung BfR har till den tyska regeringen nyligen förslagit en övre gräns på 16 mg nikotin per påse. Som jämförelse innehåller svenskt snus i dag runt 10 mg per påse. Ur nikotinsynpunkt är det svenska tobakssnuset alltså inget problem, med tyska mått mätt.
Att det finns hälsoskäl att begränsa maxvärdet för nikotin i snuspåsarna, det håller vi med om. Att staten finansierar larmrapporter om produkter som håller sig väl inom gränsen för vad som är rekommenderade nivåer, det har vi lite svårare för.