Läste i bladet att EU tänker ta itu med hårdhandskarna mot Tiktok eftersom ungdomar “fastnar” i sitt tittande. Bruk blir missbruk.
Dessutom anses ungdomar inte ha den karaktärsstyrka som full frihet kräver.
Men av rapporteringen att döma är det inte bara barn som ligger i farozonen utan också vi vuxna:
“Tiktok bryter mot EU:s skyddsregler DSA då appen är för beroendeframkallande, enligt EU-kommissionens preliminära utredningsresultat. EU-kommissionen ställer sig särskilt kritisk till att Tiktoks videoflöde aldrig tar slut med pushnotiser, automatisk videouppspelning och personanpassade videorekommendationer till användarna”, skriver Europaportalen. (Tiktok riskerar nya miljardböter)
Och jag vet vad de talar om. Även jag kan fastna i scrollandet ibland, “bara en till” i ett beteende som påminner om sena kvällar med bekanta som också gillar G&T.
Nu viftar jag bort konspiratoriska tankar på att det här egentligen handlar om att kväsa en kinesisk framgångssaga med hjälp av hänvisningen till barn. Och möjligheten att avkräva detta kosmodemoniska företag miljarder som kan användas till att hålla den egna digitala eftersläpningen under armarna …
Det är i och för sig frestande med konspirationer. Några av oss är gamla nog att minnas kampanjerna mot serietidningar, eftersom dessa hade en degenererande effekt på det uppväxande släktets kunskapsinhämtning. Vilket ledde till att serietidningarna ryckte upp sig och fick en bildande ambition. Dessutom kom bokindustrin inte att gå under, trots Kalle Anka & Co.
Men i vart fall. Det vi lär oss av detta är att inte bara kemikalier bryter sig in i våra sinnen och riskerar att fördärva oss. Göra oss till slavar. Den andliga uppbyggelsen kan också möta hinder när våra hjärnor havererar på en kinesisk app, sannolikt konstruerad just för att få oss att fastna. Det vi riskerar att råka ut för – och som larmrapporter från skolan verkar vittna om när eleverna inte längre kan skriva för hand – är det som kallas för “brainrot”, hjärnförruttnelse.
Nu kom det här inte att handla om snus. Det blev mer som en liten inventering av beroendets grannar TikTok och Kalle Anka.
Det är synd om människorna, är den slutsats jag drar med hjälp av August Strindberg.
Stig-Björn Ljunggren, ordförande i Snuskommissionen, fil dr och politisk chefredaktör Sydöstran