Jag skrev i förra veckans betraktelse om att EU agerar mot Tiktok eftersom deras utbud av filmsnuttar gör att ungdomar blir titt-beroende. De fastnar helt enkelt vid bildskärmen och glor sig fördärvade. (Brev från ordföranden 12, 9 februari).
Sen läste jag en insändare från några aktivister som krävde att köttreklam borde förbjudas.(https://www.sydostran.se/insandare/forbjud-kottreklam-i-blekinge/ )
Argumentationen var mycket logisk och enkel, reklamen påverkar oss att konsumera mer kött än vad vi egentligen borde, med tanke dels på den egna hälsan, dels på köttets negativa klimatpåverkan.
Men, tänker då en ivrig köttätare, jag vill ju äta kött eftersom det är gott?
Vi (jag) är helt enkelt beroende av denna maträtt, trots att det är skadligt för mänsklighetens överlevnad, och dessutom lär det finnas ett tydligt samband mellan sjukdomar och framför allt rött kött.
Det finns beräkningar som säger att hela jordens livsmedelsproduktion tillsammans utgör upp mot en tredjedel av den klimatpåverkan vi människor ställer till med. Därför, säger forskare, bör vi inte äta mer rött kött än 15 gram per dag.
(https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-kottkonsumtionen-maste-minska)
Hur mycket kött är det? Om vi antar att en prilla snus väger 1 gram (högt räknat) motsvarar det i vikt 15 prillor per dag. Eller mer relevant, knappt en prinskorv.
Det rimliga blir väl då att äta ett lass prinskorv i veckan.
Men visst vill vi ha en entrecote ibland också? Och på sommaren grillkött nästan dagligen … ett 15-gramsprojekt, är det genomförbart?
Knappast!
Min poäng är att köttet betyder så mycket för oss att detta djupa beroende inte går att bryta. Vad vi möjligtvis kan åstadkomma är att minska det totala köttätandet, och återgå till hur det var förr, när det var mer vid speciella tillfällen, typ söndagssteken, som vi ”köttade”.
Hänvisningarna till den egna hälsan kanske är ett bättre motivationsargument än mänsklighetens överlevnad, men de flesta av oss väljer ett något kortare liv med råbiff och oxfilé än ett längre liv med kornvälling i olika varianter. Åtminstone så länge vi känner oss friska och levnadsglada.
Men som sagt, styra om, inte förbjuda. Folk kan övertalas att ändra sina vanor, men utopier om ett köttfritt liv kan vi glömma. Vilket också gäller andra områden, som alkohol och Tiktok, exempelvis.
Kan ni komma på fler skadligheter som vi får lära oss leva med? Men under normaliserade förhållanden?
Stig-Björn Ljunggren, ordförande Snuskommissionen, fil dr och politisk chefredaktör Sydöstran