Som ordförande i Snuskommissionen får jag förstås många frågor om vad vi egentligen sysslar med. Någon har missförstått namnet och tror vi heter “Snusfrämjandet” eller att vi är ett kommando utsett av någon myndighet för att bistå dem med att uppfostra medborgarna.
Jag får också framhålla att vi inte är snustillverkare och därför inte har något egenintresse i att öka snuskonsumtionen, särskilt inte bland unga. Tvärtom ser vi med oro på att användningen av vitt snus ökar i den yngsta gruppen.
Samtidigt betonar vi snusets folkhälsomässiga betydelse och dess roll som alternativ till cigaretter. Till skillnad från rökning, som kan vara dödlig, är snus ett mindre skadligt alternativ. Ingen hälsoprodukt, men bättre än många alternativ.
Eller som vi försökt göra till vår slogan: Folk ska inte snusa mer, de ska röka mindre.
Det vita snuset är ett möjligt verktyg för att minska tobaksrelaterad dödlighet, särskilt bland kvinnor, som historiskt har rökt i högre utsträckning än de snusat. I Sverige har män länge haft låg tobaksrelaterad dödlighet i ett EU-perspektiv, vilket kan kopplas till att många valt snus istället för cigaretter. Kvinnor har däremot inte i samma grad attraherats av traditionellt snus, men det vita snuset kan förändra detta mönster.
Samtidigt finns det från vår sida kritik mot smaksättning av vitt snus, särskilt när den liknar godis och därmed kan locka unga.
Snuskommissionen anser dock att huvudproblemet inte är produkten i sig, utan att minderåriga får tillgång till den. Här efterlyser vi ett större ansvar från både politiker och återförsäljare, samt bättre användning av befintlig teknik för att förhindra försäljning till unga. Läs:
Ålderskontroll.
Internationellt har flera EU-länder redan förbjudit vitt snus, och det finns förslag inom EU om kraftigt höjda skatter eller ett totalförbud.
Ett sådant beslut skulle kunna få konsekvenser i Sverige. Enligt undersökningar riskerar ett förbud att leda till att många unga istället börjar röka. Beräkningar tyder på att över 100 000 fler unga vuxna i Sverige skulle kunna bli rökare om vitt snus försvinner från marknaden.
Vi kan givetvis inte veta exakt vad som kommer att hända om det vita snuset försvinner. Men törs vi ta risken att folk inte övergår till att knapra morötter i stället? Utan att de åter mobiliserar sitt förråd av lungtorpeder?
Snuskommissionen varnar också för vad vi menar är överdrivna larm om det vita snusets farlighet. Förutom att farlighetsnivån kan diskuteras så finns en risk att sådana budskap kan få motsatt effekt – om unga får intrycket att alla nikotinprodukter är lika farliga, kan det leda till att fler väljer cigaretter eller andra mer skadliga alternativ.
Det är givetvis svårt att diskutera dessa frågor på ett rationellt sätt.
Ett skäl till detta är att historiskt har tobaksindustrins vilseledande information om rökningens faror lett till stort lidande. Vi tycker det vore olyckligt om denna historiska belastning gör att dagens debatt skapar nya hälsovådliga missförstånd.
Sammanfattningsvis så är Snuskommissionens linje att förespråka skademinimering. Fokus bör ligga på att minska rökning snarare än att bekämpa allt nikotinbruk. Utgångspunkten kan inte vara att det med några penndrag går att skapa en befolkning som väljer nyttigheter före skadligheter, morötter istället för cigg/snus/vajp etc.
Uppdraget måste utgå från realism, att minimera skadorna som uppkommer när människor lever osunt.
Det där med skademinimeringsprincipen skulle i vårt fall kunna sammanfattas som ett svenskt lagomtänkande på temat “snusförnuft”.
Ur det perspektivet måste det också göras tydligt, att ett förbud mot vitt snus kan hota Sveriges framsteg mot minskad rökning och i förlängningen leda till sämre folkhälsa. Därför efterlyser vi en mer nyanserad och balanserad debatt i frågan. Och påminner om det som sades en gång i tiden: EU – inte utan min prilla!
Stig-Björn Ljunggren, fil dr, politisk chefredaktör Sydöstran, ordförande i Snuskommissionen