Den nya lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter trädde i kraft den 1 augusti. Med lagen införs riktlinjer för hur snuset ska kunna marknadsföras och säljas samt hur hälsoeffekterna ska följas upp.
Noteras kan att Folkhälsomyndigheten ges rätt att förbjuda en tobaksfri nikotinprodukt, såsom vitt snus, ifall de konstaterar att allvarliga hälsorisker föreligger. Folkhälsomyndighetens bedömning ska således utgå från produktens inverkan på folkhälsan, vilket med andra ord är att anamma skademinimeringsprincipen. Frågan som uppstår är: Varför bejakar inte Folkhälsomyndigheten skademinimeringsprincipen när den har att förhålla sig till en lagstiftning som gör det?
Om skademinimeringsprincipen skulle appliceras på hela tobakspolitiken, och inte bara på de tobaksfria nikotinprodukterna, varför då inte börja med att förbjuda cigaretterna som otvetydigt är dödligt farliga? Är det för att EU inte godtar förbud mot cigarettförsäljning, medan motsvarande reglering inte föreligger för det vita snuset? Det framstår inkonsekvent att särbehandla det vita snuset och inte arbeta utefter samma principer i hela tobakspolitiken.
Det ska noteras att tonläget gällande snus förändrats under de senaste åren – från att ha handlat om cancervarningar talas nu i stället om riskerna med nikotinet, det vill säga beroendet. Snuskommissionen välkomnar detta närmande till vetenskaplig evidens och rekommenderar Folkhälsomyndigheten att fatta alla tobakspolitiska beslut på vetenskaplig grund, vilket logiskt leder fram till skademinimeringsprincipen. Låt folk få leva med snuset istället för att dö av sin cigarettrökning.
Länk till den nya lagen här. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20221257-om-tobaksfria-nikotinprodukter_sfs-2022-1257