När skapades Snuskommissionen?
– Den startade sin verksamhet på senhösten 2015 och firar alltså tioårsjubileum år 2025.
Varför skapades Snuskommissionen?
– Syftet var att initiera en kommission som fokuserade på att bekämpa rökningen. Utgångspunkten är den så kallade skademinimeringsprincipen, alltså att inte göra det bästa till det godas fiende. Att helt avstå från tobak är naturligtvis det hälsomässigt bästa, men det betyder inte att rökning och snusning går på ett ut; det är bättre att du slutar röka med hjälp av snus än att du fortsätter röka.
Vem finansierar Snuskommissionen?
– Snustillverkarföreningen – en sammanslutning av företag i Sverige som bedriver tillverkning, marknadsföring och försäljning av svenskt snus.
Tillhör Snuskommissionen därmed tobaksindustrin?
– Nej, vi finansieras av industrin med det delikata uppdraget att inte företräda dem utan driva en fristående linje. De vet att vi, liksom dem, förordar skademinimering som grund för politiken, men de vet också att vi har olika ingångar i frågorna och ibland kan landa olika.
En finansiell koppling är väl också en koppling?
– De kan inte styra kommissionen, men de kan naturligtvis sluta finansiera oss. Kommissionen skulle egentligen se en finansiering via statliga medel som mer naturlig, men tycker samtidigt att det är bra om inte allt folkhälsoarbete måste ske med hjälp av skattemedel.
Vilken är poängen för Snustillverkarföreningen att betala för en verksamhet den inte kan styra?
– Analysen är att tobaksindustrin av historiska orsaker, kopplat till den vilseledande kommunikationen kring cigaretterna på 1960-talet, fortfarande har låg trovärdighet, och att den därför nu inte blir lyssnad till även när den driver en fråga av stor relevans, nämligen skademinimeringsprincipen. Om du inte kan sluta röka utan ersättningsprodukt, använd då en sådan, exempelvis snuset, eftersom hälsoriskerna med rökningen är så mycket större. Det är ett förhållningssätt som Snuskommissionen delar.
Men de vill ju bara sälja mer snus. Det är väl inte så konstigt?
– Snuskommissionen vill inte att det säljs mer snus för sakens skull. Uppgången i konsumtion av det vita snuset bland unga kommer vi att hålla ögonen på, även om den nu verkar ha brutits. Den har inget egenvärde, bara i relation till rökningen har den sin positiva effekt. Och där handlar det också om de unga som börjar med vitt snus istället för att börja röka, vilket verkar vara en inte oansenlig grupp. Men vi jublar inte över uppgången per se. Där har vi en annan roll än tobaksindustrin.
Tobaksindustrin är kritisk till de förslag till begränsningar av nikotinhalt i det vita snuset som föreslagits av en statlig utredning (SOU 2024:23). Tobaksindustrin är också kritisk till olika propåer om begränsningar av antalet smaker. Hur ställer ni er till detta?
– Snuskommissionen anser att det måste finnas en gräns för nikotinhalten. Det gör för övrigt även tobaksindustrin. Kommissionen ser ingen anledning att de nya produkterna ska innehålla mer nikotin än det som motsvarar halten i de traditionella snusprodukterna. Nikotinet är inte skadligt i sig, men beroendeframkallande. Så frågan är då vad du gör dig beroende av, snus eller cigaretter. För låg nikotinhalt gör snuset oattraktivt som ersättning för cigaretterna, för hög skapar ett onödigt högt beroende. Smakerna är svårare. Vem ska bestämma vilka smaker som ska vara godkända och vilka som inte ska vara det? Bättre då att reglera produktplacering och marknadsföring i butik. Idag ser det ibland ut som rena godishyllorna.
Ni beskrivs i medierna ändå ofta som representanter för tobaksindustrin. Hur kommer det sig?
– Det är inte medierna i sig som gör detta. Det förekommer i debatten som en strategi från organisationer som är emot skademinimeringsprincipen och som inte har något i sak att anföra mot oss. Då får det bli ”guilt by association”. Vi hade hellre haft en rak debatt i sak, men oviljan till detta är väl ett svar i sig.
Vad talar ni om för organisationer?
– Skattefinansierade organisationer som Non Smoking Generation och Tobaksfakta. Vi möter dem gärna i öppen sakdebatt, men det verkar de inte intresserade av. Så inte heller ansvarig myndighet: Folkhälsomyndigheten. Och det är tråkigt – för folkhälsofrågans skull.
Vilken är den viktigaste snusfrågan just nu?
– Det helt avgörande just nu sker på EU-nivå. Beslut om nytt tobaksproduktsdirektiv (TPD) ser ut att dröja till sommaren 2026, eller ännu längre. Under tiden positionerar sig olika länder för en mer restriktiv nationell lagstiftning gällande det vita snuset. Ju fler länder som hinner förbjuda eller starkt begränsa konsumtionen av det vita snuset, desto större risk att EU landar i ett generellt förbud. Det skulle i så fall också gälla Sverige. Och det vore ett dramatiskt bakslag för folkhälsan när det äntligen uppkommit en produkt som även får de unga kvinnorna att i större utsträckning fimpa cigaretterna. De länder som inför restriktioner och förbud anför de höga nikotinhalterna som orsak. Att reglera nikotinhalten, nationellt och på EU-nivå, ser därför ut att vara den viktigaste åtgärden för att undvika ett förbud.
Och hemma i Sverige, vad är viktigast där?
– Här har vi en regering som anammar skademinimeringsprincipen. Den höjer skatten på cigaretterna och sänker den på snus. Den protesterar i EU mot en ordning där enskilda länder ska kunna förbjuda det vita snuset, men inte cigaretterna. Den politiska riktningen här hemma är den rätta. Problemet är att ansvarig myndighet – Folkhälsomyndigheten – inte gillar denna politik och därför aktivt motverkar den. Det är märkligt att detta får fortgå.
Ingenting annat på hemmaplan?
– Det finns en oklarhet kring hur drivkrafterna inom regeringen ser ut. Vi hör mer i frågan från UD och utrikeshandelsministern än från Socialdepartementet. Annars är förstås det stora nu frågan om vi ska få en politik i Sverige som skiftar med politisk majoritet i riksdagen. Ska vi ha skademinimeringen som bas varannan mandatperiod och ”all tobak är lika farlig”-doktrinen varannan? Där har Socialdemokraterna bollen.
Snuskommissionen