Får forskare vilseleda allmänheten i syfte att skaffa sig forskningsmedel? Och har inte medierna en uppgift att se igenom falsarierna? Det är två frågor som måste ställas efter att samtliga större medier häromveckan rapporterat om forskning som visar att vitt snus ger svidande inflammationer i munnen som kan ta upp till ett år att läka.
Sanningen är att det inte finns någon forskning som visar detta. Uppgiften kommer från ett pressmeddelande som publicerats av Göteborgs universitet. Där framkommer att en studie om slemhinneförändringar precis inletts. Forskningen ska pågå i fem år, förhoppningsvis kan preliminära resultat presenteras i höst. Så varför då detta pressmeddelande. Varför gör sig forskaren Gita Gale tillgänglig för kommentarer i alla medier där hon talar om dessa slemhinneförändringar som om de vore ett resultat av hennes forskning, när så inte är fallet?
Förklaringen finns i följande mening i pressmeddelandet: Studien ”finansieras tills vidare med oberoende forskningsmedel och kommer inte att ta in externa finansiärer med koppling till tobaksprodukter eller vitt snus”.
Hon behöver forskningsmedel. Hon har som tandläkare gjort observationer om slemhinneförändringar hos patienter. Hon vill genomföra en forskningsstudie för att se om det är kopplat till det vita snuset. Allt detta är bra. Men sättet att få uppmärksamhet för studien, och därmed öka sannolikheten att få externa, icke tobaksindustrirelaterade, medel för detta är att glida på sanningen. Tala om studien, tala om observationerna, få det att låta som att det ena är en följd av det andra, och lura hela den svenska mediekåren.
SR meddelar att ”ny forskning” visar på förändringarna; SVT säger att detta ”upptäckts i ett pågående forskningsprojekt”; DN säger att rönen ”presenteras i en ny studie”; Svenska Dagbladet skriver att ”enligt studien” osv; Göteborgs Postens formulering är att ”en ny studie visar” på förändringarna; Expressen har rubriken ”Nya studien – vita snuset förstör munnen”; Aftonbladet talar om ”resultatet av ett pågående forskningsprojekt”.
När forskaren själv, alltså Gita Gale sedan, efter medieuppståndelsen, får den direkta frågan om detta är sant, svarar hon:
”Vi har precis påbörjat denna studie så det finns inga resultat än gällande slemhinneförändringar som vi ser”. Men då är medierna någon annanstans.
Resultatet är att Gale får sin medieexponering och, kanske, sina pengar samtidigt som allmänheten förs bakom ljuset. Men eftersom ”skurkarna” här är tobaksindustrin är det ingen som bryr sig. Det skulle då möjligtvis vara föräldrarna till de unga tjejer som nu slutar med det vita snuset och börjar röka istället. Men det får väl bli ett kommande medielarm.
Det är bra att denna studie görs. Vi får inte nu tappa koncepterna och hävda att detta förkastliga forskningsäskande efter nya medel visar att något samband inte finns. Det enda vi vet är att vi inte vet. Till det kan läggas att Gita Gale efter detta kommer att få svårare att få någon att tro på de faktiska forskningsresultaten när de väl kommer. Och det är synd.
Stig-Björn Ljunggren
ordförande Snuskommissionen. Statsvetare och publicist.
Kinna Bellander
ledamot i Snuskommissionen. Tidigare bland annat verksam i MTG AB och TV4.
Karl Fagerström
ledamot i Snuskommissionen, docent och forskare kring tobak och nikotin.
Göran Johnsson
ledamot i Snuskommissionen. Tidigare bland annat ordförande i IF Metall.