Sverige är bäst i Europa på tobaksprevention, utropar Cancerfonden. Våra politiska kontrollmedel har gett oss den lägsta tobaksrelaterade dödligheten av alla länder, menar organisationen i ett EU-forum för tobakskontroll (Tobacco Prevention & Cessation). Märkligt därför att när denna kontroll mäts internationellt så hamnar Sverige i strykklass.
Den EU-grundade organisationen TCS (Tobacco Control Scale) jämför regelbundet hur väl olika länder i Europa hanterar tobakskontrollfrågorna. I den senaste mätningen hamnade Sverige på mycket blygsamma plats 21 på rankinglistan. Studien tittar på vilka priser produkterna har – svenska cigaretter är billigast i Norden. Den tittar på reklamrestriktioner; rökfria miljöer; varningstexter; smuggling, med mera. Allt detta som Sverige ska vara så bra på; allt detta som Cancerfonden skryter om i internationella forum. Men de flesta europeiska länder har alltså tuffare tobakskontroll än Sverige. Det verkar uppenbart att Cancerfonden här talar mot bättre vetande och att de gör det i ett syfte som inte har med folkhälsan att skaffa.
Samtidigt är det ett faktum att Sverige har den lägsta tobaksrelaterade dödligheten bland män inom EU. En jämförelse mellan länderna visar att det inte finns någon korrelation mellan offentliga restriktioner och kontroller och hur mycket det röks. Talande är att fyra länder som hamnar på exakt samma rankingpoäng som Sverige gällande kontrollåtgärder har så dramatiskt olika andelar rökare: Sverige 5 procent, Estland 14 procent, Polen 24 procent, Tjeckien 28 procent och slutligen Kroatien 34 procent. Så vad beror skillnaderna på när det alltså inte handlar om tuffa svenska restriktioner eller en kraftfull svensk prispolitik?
Den enda kvarvarande skillnaden mellan Sverige och resten av Europa är att vi haft ett alternativ till cigaretterna som de andra länderna saknat, nämligen snuset. Att den tobaksrelaterade ohälsan bland svenska män är lägst i EU, medan den bland kvinnorna ligger ungefär i mitten på listan, talar därvidlag sitt tydliga språk. De svenska männen har under lång tid snusat i stället för att röka. Kvinnorna har – fram till långt senare – hållit fast vid cigaretterna.
När vi nu har fått en nikotinprodukt som även kvinnorna uppfattar som ett alternativ till cigaretterna, det vita snuset, spelar Cancerfonden ett högt folkhälsopolitiskt spel när den vill ge sken av att orsakssambandet här inte har med snuset att skaffa.
För om Cancerfonden har rätt vore det rimliga att förbjuda allt snus i Sverige och det vita inom EU. Men då återstår för Cancerfonden att förklara varför Sverige lyckas så mycket bättre än alla övriga EU-länder på folkhälsoområdet trots att vi är sämre än de flesta av dem när det gäller politiska regleringar av cigaretterna. Ja, att vi till och med ligger efter Ryssland.
Varför vill då Cancerfonden sprida irrläror om Sveriges förträfflighet på området? Sannolikt har det att göra med en ovilja att bekänna sig till skademinimeringsprincipen. Om snus ges ett värde som mindre skadlig ersättningsprodukt till cigaretterna så riskerar fonden att utmålas som att den gick tobaksindustrins ärenden. Den säljer ju också snus, och vitt snus.
Frågan är bara hur många rökare som ska behöva sätta livet till på detta falska altare. Bättre att ni gör gemensam sak med oss i Snuskommissionen – bekämpa rökningen utan att glorifiera snuset. Ta avstånd från tobaksindustrins historiskt förljugna hållning till cigaretterna. Men fall inte i samma fälla själva: Erkänn att det finns en betydande skillnad i hälsopåverkan mellan snusning och rökning. Och låt det forma er syn på folkhälsopolitiken.
Stig-Björn Ljunggren
ordförande Snuskommissionen. Statsvetare och publicist.
Kinna Bellander
ledamot i Snuskommissionen. Tidigare bland annat verksam i MTG AB och TV4.
Karl Fagerström
ledamot i Snuskommissionen, docent och forskare kring tobak och nikotin.
Göran Johnsson
ledamot i Snuskommissionen. Tidigare bland annat ordförande i IF Metall.