Filosofi över odlingar, myndigheter och att allt inte kan bli snus
Jag skrev i min förra krönika om mitt tobaksodlande. Och jag har fått frågor om vilken sorts, från folk som uppenbarligen drivit detta mycket längre än jag, trots över 10 års verksamhet
Från början hade jag ingen aning vad det var för sorts tobak jag drev upp. Jag fick frön av några som tillverkade cigarrer här i Blekinge, med namnet CarlsCorona, gjord på tobak odlad i bygden.
Det var också då jag fick lära mig att det funnits massor av tobaksodlingar och snustillverkare runt om i landet. Till och med hemma i Gävletrakten, trots arktiska förhållanden.
Men nu har jag lärt mig lite mer. Och till sommaren ska jag driva upp Africa Red och de lär bli upp mot 2 meter höga. Det tror jag mer är en röktobak och jag har nog ingen lust att göra ytterligare ett försök att misslyckas färdigställa användbara blad. Vi får se.
Sen också Virginia gold, även den odlas för dekorativa syften, men lär funka bra att göra snus av. Kanske gör jag ett försök.
Lovar berätta hur det (miss)lyckas. Men vackert blir det i vart fall.
Ståtliga blomster.
Sen tänker jag faktiskt försöka odla sockerrör! Det är en ny erfarenhet.
Och inte heller helt kosher, socker kallas inte utan anledning för “Den vita döden”. Det lär ha varit framgångsrik odling av sockerbetor en gång som är skäl till att vi blev sådana sockergrisar i det här landet.
Det sägs att till och med de mest populära vinboxarna i Sverige innehåller tillsatt socker för att sötat vin säljer bättre!
Jag hoppas det är en skröna. Om så var fallet är det självklart att våra folkhälsoaktiva myndigheter skulle ingripit för länge sedan.
Sockerflödet lär också vara en förklaring till att vi äter så mycket lösgodis i det här landet. Föreställningen att vi genom pratet om“lördagsgodis” skulle minska konsumtionen av snask gav motsatt effekt …något att fundera över i alla slags politiska beslut. De icke avsedda konsekvenserna av politik visar sig ibland årtionden efteråt.
Jag har också en annan nyodling på gång, gojibär. De är bra för allting har jag förstått det som. Bland annat förbättrar de synförmågan. Något en ledarskribent behöver under ett valår.
Slutligen ska jag göra ett försök att odla Mandragora. Vad jag nu ska ha det till. Men ni som är bekant med Harry Potter vet vad det handlar om!
Och vi som läst Machiavelli är också bekanta med denna växt som kan missbrukas. Det är, som jag förstått det, en giftig potatis som givit upphov till en massa olika berättelser av mytologisk karaktär. Den används som “kärleksäpple” i Bibeln och till giftmord i andra sammanhang.
Ingenting att göra snus av, så mycket har jag förstått.
Stig-Björn Ljunggren, ordförande i Snuskommissionen, fil dr och politisk chefredaktör Sydöstran